Visar inlägg med etikett hjärnbefrielse. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett hjärnbefrielse. Visa alla inlägg

2010

det nya året börjar bra, ostbågar och läsk - och dubbelavsnitt av Jerry Springer på TV400. - Postad via iPhone

en anna(n) anka

2009-12-13_210032den förbannade ankan. hon är överallt! 

precis över. allt.

shutthefuckup

grodan

de kommer ofta när jag öppnar käften och uppskattas inte alltid. men de kan vara gulliga också. på sitt sätt.

i höstmörkret är alla tankar grå

ljusare väder, var det nån som sa. jo, tjenare italienare! regnet har upphört men det grå diset hänger fortfarande som ett tak över huvudet.

vi vandrade omkring i diset igår, byrackan och jag. jag lyfte huvudet mot den betonggrå himlen och smakade på höstregnet, medan byrackan lyfte ett ben och lät den rykande strålen strila över sprucken bark.

blundade. tittade upp igen. blundade. öppnade ögonen, kisade mot den ljusa punkten från toppen av stolpen.

blundade igen, och när jag öppnade luckorna var himlen ytterligare en nyans mörkare.

vi gick i sakta mak längs vägens kant, en man och hans hund, och i den grådisiga eftermiddagen klev jag rakt in i en gammal skollovsmatiné

träklackar klapprade mot blöt, skitig asfalt och regnet tilltog i styrka och en späd och högljudd pojkröst kastade sin röst mot tolvvåningshusens väggar, där den studsande ekade “Voooooolooooodjaaaaaa!!”

och matinén övergick i nån farsliknande poetisk Majakovskijsörja, ackompanjerad av små pojkar med nedsmutsade ansikten som med gälla stämmor jagade oss längs gatan…

vi stannade inte förrän utanför dörren. jag såg på byrackan och han såg på mig. sen tittade han bort och jag öppnade dörren och vi lämnade matinéfilmen bakom oss.

hitochdit

skugga

min skugga vill av någon anledning alltid åt ett annat håll. det är sällan vi är överens.

det ställer till en del problem och jag önskar att omgivningen kunde visa mer förståelse för mitt dilemma.

is

tempen sjunker sakta men säkert. minus. men ändå ett plus.

för hjärnan kokar inte längre och tankarna stelnar till och guppar fridfullt omkring.

minus. bara några grader till och jag är nöjd, tack.

fantasilös

den väldiga fågeln landar på mitt huvud
säger, “får jag ta mig en titt?”

och innan jag hinner svara har hon öppnat
upp mig och pickar förtjust med näbben

väljer och vrakar bland mina innersta
tankar

hon väljer en fantasi och fattar den
beslutsamt och flyger sen

sin väg