upp.vak.nan.de.

vaknade sent idag, långt efter lunch, av att november slickade mig i örat och bet mig i örsnibben. “vakna nu! välkommen till ännu en grådaskig skitdag!” viskade hon.

jag hatar när hon gör så där.

enter john blund

minns john blund. den lille jäveln satt i teverutan och såg självgod ut och kastade sand i ögonen på mig.

inte fan hjälpte det! jag somnade inte. jag låg sömnlös och stirrade upp i taket och inbillade mig att skuggorna skulle sjunka ner över mig och sluka mig hel.

på morgonen hade jag sand i skorna. han missade ögonen rätt rejält, men några sandkorn blev kvar i skorna och på väg till skolan somnade fötterna.

så det funkade, trots allt.