det hände någonting märkligt häromkvällen. jag tappade tvålen när jag stod i duschen och när jag böjde mig ner för att plocka upp den, så… ja, jag tvekade.
vet inte varför, men av någon orsak kändes det väldigt fel.
invasion
tidigare idag skymtade solen. bara för en kort stund, men den fanns där och spred sin värme över de isbelagda gatorna.
den lutade sig ner över oss och blåste försiktigt lite vårvindar som kom upptinade löv att virvla omkring längs trottoarkanten.
en luring, förstås, för våren är långt härifrån. men många av oss lämnade hemmet och stapplade ut på gatan. vi stod där med våra rufsiga frisyrer och sömniga anleten, gnuggade ögonen och såg upp mot himlen. lite som en scen ur någon katastroffilm om en ufo-invasion, där de frukansvärda angriparna just lämnat jordytan och lämnat oss med kaos och förödelse och krossade framtidsdrömmar.
invasionen, den gråmulna vinterhimlen. kaos och förödelse, i form av isgator och smutsig, sotad snö. krossade framtidsdrömmar... om våren som ännu har långt kvar innan hon når fram för att hjälpa oss.
regissören viftar och fäktar mer armarna och tuggar frenetiskt på en halv Havanna. "mera sol, för helvete!!! MERA SOOOOOL!!!!"
och någon skyndar genast till undsättning och leverera ännu en strimma ljus. en statist med rollator släpper taget om sitt stöd och applåderar glatt, för att i nästa stund halka och trilla omkull.
"... din förbannade jävla KOSSA!!" skriker regissören och spottar ut cigarrstumpen. "BRYYYYYYYYT!!!!!"
allt blir plötsligt mörkt igen. grått. mulet. jag trampar på min cigarett och pressar ner den i snön. regissören försvinner svärande in i ett klot av ljus och försvinner. för alltid.
statisten ligger kvar i snödrivan. hon rör sig inte, men vinden sliter i en solkig tygkasse med en urtvättad men välbekant och fallen åtta, och när vinden vunnit kampen rinner statisten ner i en avloppsbrunn och är snart en droppe blott.
dripp. dropp.
den lutade sig ner över oss och blåste försiktigt lite vårvindar som kom upptinade löv att virvla omkring längs trottoarkanten.
en luring, förstås, för våren är långt härifrån. men många av oss lämnade hemmet och stapplade ut på gatan. vi stod där med våra rufsiga frisyrer och sömniga anleten, gnuggade ögonen och såg upp mot himlen. lite som en scen ur någon katastroffilm om en ufo-invasion, där de frukansvärda angriparna just lämnat jordytan och lämnat oss med kaos och förödelse och krossade framtidsdrömmar.
invasionen, den gråmulna vinterhimlen. kaos och förödelse, i form av isgator och smutsig, sotad snö. krossade framtidsdrömmar... om våren som ännu har långt kvar innan hon når fram för att hjälpa oss.
regissören viftar och fäktar mer armarna och tuggar frenetiskt på en halv Havanna. "mera sol, för helvete!!! MERA SOOOOOL!!!!"
och någon skyndar genast till undsättning och leverera ännu en strimma ljus. en statist med rollator släpper taget om sitt stöd och applåderar glatt, för att i nästa stund halka och trilla omkull.
"... din förbannade jävla KOSSA!!" skriker regissören och spottar ut cigarrstumpen. "BRYYYYYYYYT!!!!!"
allt blir plötsligt mörkt igen. grått. mulet. jag trampar på min cigarett och pressar ner den i snön. regissören försvinner svärande in i ett klot av ljus och försvinner. för alltid.
statisten ligger kvar i snödrivan. hon rör sig inte, men vinden sliter i en solkig tygkasse med en urtvättad men välbekant och fallen åtta, och när vinden vunnit kampen rinner statisten ner i en avloppsbrunn och är snart en droppe blott.
dripp. dropp.
aj lav Loka
jag gillar faktiskt Loka. på riktigt. kanske en aning för lite smak - när det är smaksatt - men en solig och törstig dag kan jag lätt sänka en flaska på nolltid.det bästa med Loka är att de finns i flera olika smaker. färgen på innehållet skiljer sig en aning mellan de olika sorterna, men det är egentligen bara på ytan, som en svag skiftning; inuti är de väldigt lika varandra och det vore fel att förkasta en smak enbart på grund av en färgskiftning. man måste ge alla smakerna en chans, testa lite, för annars riskerar man att missa en bekantskap som man kanske skulle trivas riktigt bra med.
visst vore det dumt? och av den orsaken gillar jag Loka. olika Loka, men ändå så lika.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
