invasion

tidigare idag skymtade solen. bara för en kort stund, men den fanns där och spred sin värme över de isbelagda gatorna.

den lutade sig ner över oss och blåste försiktigt lite vårvindar som kom upptinade löv att virvla omkring längs trottoarkanten.

en luring, förstås, för våren är långt härifrån. men många av oss lämnade hemmet och stapplade ut på gatan. vi stod där med våra rufsiga frisyrer och sömniga anleten, gnuggade ögonen och såg upp mot himlen. lite som en scen ur någon katastroffilm om en ufo-invasion, där de frukansvärda angriparna just lämnat jordytan och lämnat oss med kaos och förödelse och krossade framtidsdrömmar.

invasionen, den gråmulna vinterhimlen. kaos och förödelse, i form av isgator och smutsig, sotad snö. krossade framtidsdrömmar... om våren som ännu har långt kvar innan hon når fram för att hjälpa oss.

regissören viftar och fäktar mer armarna och tuggar frenetiskt på en halv Havanna. "mera sol, för helvete!!! MERA SOOOOOL!!!!"

och någon skyndar genast till undsättning och leverera ännu en strimma ljus. en statist med rollator släpper taget om sitt stöd och applåderar glatt, för att i nästa stund halka och trilla omkull.

"... din förbannade jävla KOSSA!!" skriker regissören och spottar ut cigarrstumpen. "BRYYYYYYYYT!!!!!"

allt blir plötsligt mörkt igen. grått. mulet. jag trampar på min cigarett och pressar ner den i snön. regissören försvinner svärande in i ett klot av ljus och försvinner. för alltid.

statisten ligger kvar i snödrivan. hon rör sig inte, men vinden sliter i en solkig tygkasse med en urtvättad men välbekant och fallen åtta, och när vinden vunnit kampen rinner statisten ner i en avloppsbrunn och är snart en droppe blott.

dripp. dropp.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar