i källaren bor Kaos

en trappa ner, i källaren, väntade Kaos på mig. hon skrattade förtjust när hon såg hur jag grimaserade.

– f’låt, jag har kräkts igen, sa hon och torkade sig om munnen med handens baksida. jag vet inte vad det är med mig, jag kan bara inte behålla nånting!

medan jag betraktade förödelsen efter Kaos uppstötningar hördes ett hulkande ljud från henne, och golvet fylldes på med än mer skräp.

– hel… vete!

Kaos skrattade högt åt min ilskna uppsyn. jag slängde till henne en gammal trasa och gick utan ett ord uppför trappan, släckte ljuset och lät dörren slå igen.

hennes skratt studsade hårt mot dörren och föll sen nerför trappan.

dunk-dunk-duns-dunk-a-duns.